Saknade att nedteckna vissa upplevda situationer så jag har startat upp en ny blogg. gunillasmoten.blogspot.com. Välkommen att följa mig om du har lust.
lördag 21 juli 2018
söndag 11 mars 2018
Tack och adjö
Så fyller jag då 65 år. Jag har ju dock varit pensionär i fyra år på grund av de fördelaktiga avtal vi gamlingar hade i banken. Jag satte upp ett antal mål som jag som frisk "förtidspensionär" skulle försöka uppnå innan jag blev riktig pensionär. Nedan redovisar hur det gått.
Går det att lära sig spanska vid 61 års ålder?
Svar Nej. Jag gav upp efter två år men innan dess gav jag det en rejäl chans och tränade varje dag. Jag fick en fin insikt omkring databaserade inlärningsprogram och lärde mig mycket kring språkinlärning som jag fick stor nytta av när jag ledde språkcirklar för flyktingar.
Invandrarbarn blir orienterare
Här lade jag ner mycket möda för att se om vi kunde hitta någon både bland asylsökande och bland de som redan finns i samhället. Många var de som fick följa med ut på tävlingar men jag kan inte säga att någon fastnade helt för sporten. Några bland de lite äldre ungdomarna tackar mig dock för att jag har visat hur man kan vara ute i naturen. Skogen är för många en farlig plats där man inte är i deras hemländer.
Det goda samhället
Redan första dagen jag blev pensionär engagerade jag mig ute på Restad Gård som är Sveriges största flyktinganläggning. Det var i samband med att det stora flyktingmottagandet från främst Syrien. Många var välutbildade och visste att de skulle få upphållstillstånd och förväntade sig mycket av sitt nya hemland. Sverige var inte beredd att ta emot dessa mängder med människor. Mycket som inte fungerade. Här "jobbade" jag nästan heltid för att hjälpa till i alla behov jag såg fanns. Jag bildade Support där tanken var att flyktingar hjälper flyktingar.
Det är annorlunda på Restad nu när de flesta som är där har utlämningshot över sig. Om jag skall engagera mig nu för det goda samhället är det i skolans värld som hjälp behövs.
Så hade jag andra saker förutom mitt redan aktiva liv som jag hoppades hinna med:
Bjuda in grannar i min trappuppgång: Det har inte gått så bra. Lägenheten mitt emot har bytt ägare flera gånger och just nu bor en Syrisk familj där. Vi har varit hos dem och druckit kaffe och de har kikat runt hos oss. Skall snart bjuda in dem på mat tillsammans med de nya grannarna under dem. I vår uppgång är det tre stora lägenheter där samma personer bott nästan hela tiden. Jag "känner" alla men det har inte blivit mer än prat i trappan. Ambitionen finns kvar.
Bada i mareld: Har jag inte fått till.
Kringelprojekt: Att få barn och barnbarn intresserade av att besöka sevärdheter vid "kringlorna". Vi samlades allihop och tittade på Vittene guld men sedan har det inte blivit något gemensamt. Dock vet jag att barnbarnen gärna besöker kringlor på resor och skickar foto till mig.
Vandringsprojekt: Som en fortsättning på vår vandring på stora delar av Bohusleden under 10 år har jag och mina syskon med en del barn varit på vandringsresa i Italien. I år bär det av till Andorra där också mina barn och barnbarn är med.
Cykelprojekt: Många härliga cykelturer på hemmaplan skall i år krönas med en veckas cykeltur i Frankrike med ett par kompisar.
Bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor: Har inte blivit många turer. Jag trodde nog att jag skulle få mer tid att ge mig ut än vad jag haft.
Dyka från bryggor: Kul med denna utmaning då barn och barnbarn blir mäkta imponerad när jag tar mig i vattnet på detta sätt. Kul liten utmaning där det kittlade rejält i magen de första gångerna
Matmamma: Lagar olika maträtter där Jonas med familj får betygsätta. Gick bättre än jag trodde.
Tävlingsbridge: Har inte varit ute och spelat men har ju hittat en bridgekompis på nätet och vi spelar ofta där mot andra par från hela världen.
Rida i Costa Rica: Min 13:de ridresa går i år till Albanien. Yvonne och jag är lika gamla och har ridit ihop i 7 år. Vi skall hålla på tills vi blir 75 och då skall vi rida i Costa Rica har vi bestämt. Ridningen där verkar vara lätt därför sparar vi denna plats. Börjar någon av oss bli skuplig så tidigarelägger vi denna resa.
Yogakurs i Thailand: Vilket äventyr att följa med Helena för att yoga morgon och kväll i en vecka i detta land vi aldrig besökt förut. Vi hade ju inte heller yogat innan resan så här blev det många härliga minnen. Fast jag gör inte om det sa Lasse efter 19 yogapass.
Skejta på vårsnö i fjällen: När jag jobbade en säsong i en våffelstuga i Tänndalen såg jag hur fint det kunde vara och vill tillbaka men undras om det blir av? Jag kan inte skejta och så är det alla orienteringarna under samma tidsperiod.
Bär, frukt och svamp i frysen: Här har jag varit ganska duktig.
Fimpprojekt: Ser så många ur alla samhällsklasser som bara släpper fimpen på marken, Nu har flera uppmärksammat detta så jag lämnar denna projekttanke.
Paddla kajak till Hjo: Detta skulle jag verkligen vilja göra men jag får inte med mig någon. Aldrig i livet säger Lasse. Så synd!
Kompis med alla bastugubbar: Tänk vad jag fick stå ut med som ordförande i klubben. Vilka påhopp när något nytt som jag med styrelsen ville införa emellanåt. Vilka årsmöten! Jag blev kompis med flera på slutet av min ordförandetid när de såg att mycket blev bra och genererade verksamhet och framgångar. Men det gällde att vara stark och inte ta åt sig. Fick frågan om jag ville gå in som ordförande igen men så kom minnen fram från påhopp och motstånd fram. Det var dock inte bara bastugubbar som representerade påhoppen skall sägas till deras försvar.
Tack och adjö
Går det att lära sig spanska vid 61 års ålder?
Svar Nej. Jag gav upp efter två år men innan dess gav jag det en rejäl chans och tränade varje dag. Jag fick en fin insikt omkring databaserade inlärningsprogram och lärde mig mycket kring språkinlärning som jag fick stor nytta av när jag ledde språkcirklar för flyktingar.
Invandrarbarn blir orienterare
Här lade jag ner mycket möda för att se om vi kunde hitta någon både bland asylsökande och bland de som redan finns i samhället. Många var de som fick följa med ut på tävlingar men jag kan inte säga att någon fastnade helt för sporten. Några bland de lite äldre ungdomarna tackar mig dock för att jag har visat hur man kan vara ute i naturen. Skogen är för många en farlig plats där man inte är i deras hemländer.
Det goda samhället
Redan första dagen jag blev pensionär engagerade jag mig ute på Restad Gård som är Sveriges största flyktinganläggning. Det var i samband med att det stora flyktingmottagandet från främst Syrien. Många var välutbildade och visste att de skulle få upphållstillstånd och förväntade sig mycket av sitt nya hemland. Sverige var inte beredd att ta emot dessa mängder med människor. Mycket som inte fungerade. Här "jobbade" jag nästan heltid för att hjälpa till i alla behov jag såg fanns. Jag bildade Support där tanken var att flyktingar hjälper flyktingar.
Det är annorlunda på Restad nu när de flesta som är där har utlämningshot över sig. Om jag skall engagera mig nu för det goda samhället är det i skolans värld som hjälp behövs.
Så hade jag andra saker förutom mitt redan aktiva liv som jag hoppades hinna med:
Bjuda in grannar i min trappuppgång: Det har inte gått så bra. Lägenheten mitt emot har bytt ägare flera gånger och just nu bor en Syrisk familj där. Vi har varit hos dem och druckit kaffe och de har kikat runt hos oss. Skall snart bjuda in dem på mat tillsammans med de nya grannarna under dem. I vår uppgång är det tre stora lägenheter där samma personer bott nästan hela tiden. Jag "känner" alla men det har inte blivit mer än prat i trappan. Ambitionen finns kvar.
Bada i mareld: Har jag inte fått till.
Kringelprojekt: Att få barn och barnbarn intresserade av att besöka sevärdheter vid "kringlorna". Vi samlades allihop och tittade på Vittene guld men sedan har det inte blivit något gemensamt. Dock vet jag att barnbarnen gärna besöker kringlor på resor och skickar foto till mig.
Vandringsprojekt: Som en fortsättning på vår vandring på stora delar av Bohusleden under 10 år har jag och mina syskon med en del barn varit på vandringsresa i Italien. I år bär det av till Andorra där också mina barn och barnbarn är med.
Cykelprojekt: Många härliga cykelturer på hemmaplan skall i år krönas med en veckas cykeltur i Frankrike med ett par kompisar.
Bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor: Har inte blivit många turer. Jag trodde nog att jag skulle få mer tid att ge mig ut än vad jag haft.
Dyka från bryggor: Kul med denna utmaning då barn och barnbarn blir mäkta imponerad när jag tar mig i vattnet på detta sätt. Kul liten utmaning där det kittlade rejält i magen de första gångerna
Matmamma: Lagar olika maträtter där Jonas med familj får betygsätta. Gick bättre än jag trodde.
Tävlingsbridge: Har inte varit ute och spelat men har ju hittat en bridgekompis på nätet och vi spelar ofta där mot andra par från hela världen.
Rida i Costa Rica: Min 13:de ridresa går i år till Albanien. Yvonne och jag är lika gamla och har ridit ihop i 7 år. Vi skall hålla på tills vi blir 75 och då skall vi rida i Costa Rica har vi bestämt. Ridningen där verkar vara lätt därför sparar vi denna plats. Börjar någon av oss bli skuplig så tidigarelägger vi denna resa.
Yogakurs i Thailand: Vilket äventyr att följa med Helena för att yoga morgon och kväll i en vecka i detta land vi aldrig besökt förut. Vi hade ju inte heller yogat innan resan så här blev det många härliga minnen. Fast jag gör inte om det sa Lasse efter 19 yogapass.
Skejta på vårsnö i fjällen: När jag jobbade en säsong i en våffelstuga i Tänndalen såg jag hur fint det kunde vara och vill tillbaka men undras om det blir av? Jag kan inte skejta och så är det alla orienteringarna under samma tidsperiod.
Bär, frukt och svamp i frysen: Här har jag varit ganska duktig.
Fimpprojekt: Ser så många ur alla samhällsklasser som bara släpper fimpen på marken, Nu har flera uppmärksammat detta så jag lämnar denna projekttanke.
Paddla kajak till Hjo: Detta skulle jag verkligen vilja göra men jag får inte med mig någon. Aldrig i livet säger Lasse. Så synd!
Kompis med alla bastugubbar: Tänk vad jag fick stå ut med som ordförande i klubben. Vilka påhopp när något nytt som jag med styrelsen ville införa emellanåt. Vilka årsmöten! Jag blev kompis med flera på slutet av min ordförandetid när de såg att mycket blev bra och genererade verksamhet och framgångar. Men det gällde att vara stark och inte ta åt sig. Fick frågan om jag ville gå in som ordförande igen men så kom minnen fram från påhopp och motstånd fram. Det var dock inte bara bastugubbar som representerade påhoppen skall sägas till deras försvar.
Tack och adjö
fredag 9 mars 2018
Sluta vara så rädda
Jag har alltid sagt att rädsla är en farlig kamrat. Ronja Rövardotter är rädd för grådvärgarna. Då blir de farliga och är ute efter henne i början av boken. Senare går hon förbi dem utan rädsla och då är de bara vad de heter. Grådvärgar. I boken säger dock mamma Lovis så klokt att vissa saker måste man dock akta sig för. Vildvittror och forsen.
Jag tycker det finns alldeles för mycket rädslor nu. Att inte våga gå ut ensam på en skogspromenad för det kan hända något. Sedan skall man akta sig för att gå ut ensam i vissa kvarter men vi kan inte vara rädda för allting då får vi stympade liv. Så härligt att höra Fredrika Ek. En ung tjej som gav sig iväg ensam på cykel genom Europa och Mellanöstern, till Singapore. Båt till Australien som hon korsade över till Sydamerika. Cykel längs kusten ner till eldslandet för ytterligare en båttur över Atlanten för att sedan cykla längs Afrikas västkust upp tillbaka genom Europa för att avsluta i Sundsvall igen. Helt otroligt. Hon visade vackra bilder och beskrev underbara möten. Naturligtvis utsatte hon sig för fara men tänk vad hon har fått vara med om.
Det pratas mycket om psykisk ohälsa bland våra unga. Vi håller på att överbeskydda våra telingar är min åsikt. Hur är det med mig själv då? Känner att jag blivit mycket mesigare med åren. Lite spännande nya utmaningar behövs nog nu när jag går över i riktig pensionsålder.
Jag tycker det finns alldeles för mycket rädslor nu. Att inte våga gå ut ensam på en skogspromenad för det kan hända något. Sedan skall man akta sig för att gå ut ensam i vissa kvarter men vi kan inte vara rädda för allting då får vi stympade liv. Så härligt att höra Fredrika Ek. En ung tjej som gav sig iväg ensam på cykel genom Europa och Mellanöstern, till Singapore. Båt till Australien som hon korsade över till Sydamerika. Cykel längs kusten ner till eldslandet för ytterligare en båttur över Atlanten för att sedan cykla längs Afrikas västkust upp tillbaka genom Europa för att avsluta i Sundsvall igen. Helt otroligt. Hon visade vackra bilder och beskrev underbara möten. Naturligtvis utsatte hon sig för fara men tänk vad hon har fått vara med om.
Det pratas mycket om psykisk ohälsa bland våra unga. Vi håller på att överbeskydda våra telingar är min åsikt. Hur är det med mig själv då? Känner att jag blivit mycket mesigare med åren. Lite spännande nya utmaningar behövs nog nu när jag går över i riktig pensionsålder.
onsdag 28 februari 2018
Att tävla
I förra inlägget skrev jag om vår inlämnade motion att byte av klass i ungdomsåren skall ske, om man så önskar, på födelsedagen. Man kan alltid byta tidigare. Det var en mycket olycklig tid för denna motion när krafter är igång att helt ta bort tävling för våra unga.
Jag tror det är bra att tävla. Att tävla innebär att lära sig förlora. Tänk vad viktigt att lära sig just detta. Orientering är en fantastisk sport där jag kan tävla långt upp i åldern. Det är ju inte så att jag vinner nu för tiden men att göra ett bra lopp och sedan mäta sig med andra är gott. Att höra barnbarnens ilska i mål när det gått dåligt snart glömmas bort och se fram emot nästa tävling. Det gäller förståss att föräldrar inte blir besvikna över sina telningars prestationer. Just där ligger en fara.
Ibland möter jag folk som fnyser åt tävling. Ett exempel är inom Friluftsfrämjandet Jag var med och åkte med dem och det är ju alldeles fantastiskt men jag tycker de stressar upp sig alldeles otroligt med att tävla i allt. De tävlar i vem som är först ut på isen, vem som åkt mest, vem som åkt längst osv. När inte själva tävlingsmomentet finns blir allt tävling är den slutsats som jag drar.
Jag tror det är bra att tävla. Att tävla innebär att lära sig förlora. Tänk vad viktigt att lära sig just detta. Orientering är en fantastisk sport där jag kan tävla långt upp i åldern. Det är ju inte så att jag vinner nu för tiden men att göra ett bra lopp och sedan mäta sig med andra är gott. Att höra barnbarnens ilska i mål när det gått dåligt snart glömmas bort och se fram emot nästa tävling. Det gäller förståss att föräldrar inte blir besvikna över sina telningars prestationer. Just där ligger en fara.
Ibland möter jag folk som fnyser åt tävling. Ett exempel är inom Friluftsfrämjandet Jag var med och åkte med dem och det är ju alldeles fantastiskt men jag tycker de stressar upp sig alldeles otroligt med att tävla i allt. De tävlar i vem som är först ut på isen, vem som åkt mest, vem som åkt längst osv. När inte själva tävlingsmomentet finns blir allt tävling är den slutsats som jag drar.
onsdag 21 februari 2018
Födelsedag
Jag läser att flera forskningsrapporter visar att det är stor utslagning av ungdomar som är födda sent på året i idrottssammanhang. Jag hör att Lilla Göteborgsvarvet har infört lottade priser i ungdomsklasserna eftersom de konstaterat att ingen av de främsta var födda sent på året. Detta tillsammans med att jag och Lasse är stödledare för en grupp där en person är född 4 januari och en annan är född 25 december så föds tanken att man borde ändra klassindelningen så att det baserats på födelsedag istället för kalenderår. Jag lyssnar runt och hör bara positivt om detta typ varför har ingen tänkt på det? så borde det vara. Eftersom både Lasse och jag är personer som gärna agerar och vill ändra saker skickar vi en motion till Förbundsstyrelsen.
Avslag från Västergötlands OF där man för fram praktiska problem vad som gäller flerdagarstävling etc. Lättlösta problem allihop tycker jag. Man bör utbilda ledare och föräldrar att hantera detta då barn är olika utvecklade står det. En sent utvecklad ungdom född sent på året kontrar jag med då. Med ett hånfullt leende tänker jag att man kan ju också underlätta för föräldrar och de stackars ideella ledare vi har i sporten.
Nu tänker vi inte gå vidare på något sätt i denna fråga. Tiden när vi stred för saker är förbi och frågan i sig är ganska marginell trots att jag vet att det skulle underlätta stort för vissa föräldrar och ledare.
Kommer att tänka på när jag var med och initierade knatteknat en gång i tiden Att det borde finnas på varje tävling. Är det någon som tror att det sas ja till det direkt? Då kan jag tala om att mycket av min kraft gick åt att få till det. Även då sas det att barn inte skulle tävla tidigt och att det kunde uppfattas som tävling. Lasse har varit med och stridit för direktanmälning på Oringen, Medeldinstans i VM, mm. Alla saker som vi idag tar som självklarheter har några fått kämpa för att få igenom.
När jag var liten bodde jag långt ute på landet. I en granngård bodde Inger. Vi var lika gamla skillnaden var bara att hon var född 25 augusti och jag 12 mars. Jag minns sommaren när jag fick moped. Det var inte roligt för henne när hon inte kunde hänga med. Jag kunde börja sommarjobba ett år tidigare än henne. Här är åldern viktigt är det månne för att man tror att man når en mognad då.
Avslag från Västergötlands OF där man för fram praktiska problem vad som gäller flerdagarstävling etc. Lättlösta problem allihop tycker jag. Man bör utbilda ledare och föräldrar att hantera detta då barn är olika utvecklade står det. En sent utvecklad ungdom född sent på året kontrar jag med då. Med ett hånfullt leende tänker jag att man kan ju också underlätta för föräldrar och de stackars ideella ledare vi har i sporten.
Nu tänker vi inte gå vidare på något sätt i denna fråga. Tiden när vi stred för saker är förbi och frågan i sig är ganska marginell trots att jag vet att det skulle underlätta stort för vissa föräldrar och ledare.
Kommer att tänka på när jag var med och initierade knatteknat en gång i tiden Att det borde finnas på varje tävling. Är det någon som tror att det sas ja till det direkt? Då kan jag tala om att mycket av min kraft gick åt att få till det. Även då sas det att barn inte skulle tävla tidigt och att det kunde uppfattas som tävling. Lasse har varit med och stridit för direktanmälning på Oringen, Medeldinstans i VM, mm. Alla saker som vi idag tar som självklarheter har några fått kämpa för att få igenom.
När jag var liten bodde jag långt ute på landet. I en granngård bodde Inger. Vi var lika gamla skillnaden var bara att hon var född 25 augusti och jag 12 mars. Jag minns sommaren när jag fick moped. Det var inte roligt för henne när hon inte kunde hänga med. Jag kunde börja sommarjobba ett år tidigare än henne. Här är åldern viktigt är det månne för att man tror att man når en mognad då.
fredag 16 februari 2018
Tjejer!
Jag är mycket förundrad över dessa Somaliska kvinnor insvepta i sina stora tyger. Jag kom i närmare kontakt med några av dem när jag verkade på Restad Gård. Hur de skall bli integrerade i samhället begriper jag inte. De har en otrolig kontroll på varandra. Här gör man inte som man vill. Flera kvinnor är skämtsamma och roliga men jag förstår att de har sina regler hur man skall vara. På vår gård bor flera och det jag tycker är mest förfärligt är hur de klär sina små flickor i sjalar och skynken.
Jag hör ju också hur många kvinnor har långt till jämlikt tänkande bland alla grupper som kommer. Det är männens värld. När jag läser böcker från gamla tider var det ju faktiskt likadant då i vår del av världen. Jag tycker nu att vi lever i ett jämnlikt land när det gäller kvinnor och män där alla har lika stor chans. Hör nu på den här kommentaren jag hörde i morse när vi sov länge och höll på att missa skidtävlingarna från OS - Det gör inget det är ändå bara killarna som åker så det är inte så spännande sa Lasse spontant!
Heja tjejerna. 3 guld och 1 silver. Killarna har 1 silver !!
Jag hör ju också hur många kvinnor har långt till jämlikt tänkande bland alla grupper som kommer. Det är männens värld. När jag läser böcker från gamla tider var det ju faktiskt likadant då i vår del av världen. Jag tycker nu att vi lever i ett jämnlikt land när det gäller kvinnor och män där alla har lika stor chans. Hör nu på den här kommentaren jag hörde i morse när vi sov länge och höll på att missa skidtävlingarna från OS - Det gör inget det är ändå bara killarna som åker så det är inte så spännande sa Lasse spontant!
Heja tjejerna. 3 guld och 1 silver. Killarna har 1 silver !!
onsdag 14 februari 2018
Vad är viktig kunskap?
Ibland träffar jag på "intellektuella" som kan mycket om aktuella filmer, böcker och konst. De uttalar sig gärna om dessa saker på ett mycket bildat språk. Sport vet de oftast inget om. De vill ibland till och med briljera om sin okunskap om mästerskap, regler och personer och ser ner på "sportfånar." I min närmaste omgivning är många mycket duktiga på sport. Här följer man med och kan namnen på våra duktiga utövare i olika discipliner.
Så när personerna i första klass På spåret inte kan Skiathlon och chansar på Dubbelstakning fnyses det. Vad kan de egentligen?
Tänk vad olika vi är.
Så när personerna i första klass På spåret inte kan Skiathlon och chansar på Dubbelstakning fnyses det. Vad kan de egentligen?
Tänk vad olika vi är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)